kunde du fala sä diupt. Tag hit, jag får hjelpa dig bäralv DÅ engeln tog en del af hans börda, och fjälen försökte lofta fiy, men war för mycket betungad. och en annan wänlig engel närmade sig honom. Du bielpte mig en gång ur gåldflugan, fade denne, loch churuwäl du sednare utkräfde allt, hwar ru utlag för mig, femte räntor derpå, få menade du denna gången ändock wäl, och jag funde äter förwäirfwva bröd Åt mina bara och min vå så olyckliga bustra Tag bit en del af bördan: äfven jag får hicpa dig bära. Och denne tog en betydlig del. Men ännu war bördan för tang och den olyckige mannens själ suckade och kunde ännu icke resa sio. Då intride de en stilla, allvarsam skepnad. ÅJag är bin mor, suckade denna, Mod får taga Häften af den äterstående bördan; ty bu har warit ett l7digt barn, få fäne ge jag lefde, och har giort mig glåädie, ehuruwäl du sednare i många dr, genom bina gerningar, minskat min salighet. DÅ bon tog halfwa bördan, på nu fua. de den aflidnes själ resa sig, och de fwäl wade alla till barmhertighetens thron. föllo vå fina ka än och anropade den att förbarmande. En of peruberac som nhå omkring den ewiges tron, tag borderaa och kastade dem i ett omätligt baf; ow han fade: Guds barmyertighet år o ind lia; fom, jag skal öpona åt dig hinme lens portar; men minnet af der du bår warit, fan jag ide taga ifrån dig, och kommer detta att minska din salighå!. Och engeln öppande de flora poriarne bakom barmyertighetens thron, och hin melens yerrligyet omsträlade äfwen den nyss så betungade siälen. Före denne swäfwade de, som burit med på bördan, och hela deras wåsende förklarades; men ängerful och sackande trädde den räke mannens själgsia i de saligas boaingar.