Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1856, sida 3

nu först fick han fe en engel med strän uppsoyn, fom stod emedan honom och kas sakistan. Och denne öppnade kistan oc tog fram en stor penningepung. Des fa penningar, fade han, har du för wärfwat genom flit och omtanke; men du hade kunnat ammända dem för ädlare ändamäl, ån att lägga dem pä kistbotten derföre får jag lägga dem på ditt sjuka bröft.s Och engeln gjorde fom han fade och den sjuka mannen andades tungt Od här, fade engeln och tog fram en annan penningepäse, deuna år wäl nås got mindre, men betydligen tyngre ati bära för dig, ty def innehåll har du för. wärfwat genom bedrägeri i handel.Och han lade äfwen denna vå den sjukes bröst, oc) denne suckade djupt och bler mycket orotig Dh hwarföre är denna lilla påse få förskräckligt tung? fortfor engeln och framtog en annan påse ur fistan; jo. många tårar, swett od) blod flibba derwid: du har warit hård och obarmhertig emot de fattiga.r Jag has de ju allt att fordra af dem, swarade gubben, od tog aldrig mera än wi habe kommit öfwerens om. Du har begärt höga procent, swarade engeln, od) de