Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1856, sida 2

Men säkert känner läsaren, likasom bes rättaren, föga häg att hit intränga: den högtid, som här firas, skulle störas af en främlings öga, huru deltagande det än wore. Det är nog för of att weta, det äfwen i fängens tysta cell nu war werf lig julafton! Sednare samma afton, efter det barns jublet i landshöfdingeresidenset tystnat och landshöfdingen äterkommit till sina enskilda rum, fann han der en mängd bref, fom posten nyss medfört, oc) deribland ett, fom innehöll öfwerrättens dom öfwer fången: Den förklarade dräpet wara skedt i rätter lifsnöd, frikände samt äterställde den olycklige utan släck ät samhället. Nägra minuter derefter siod landsHhöfdingen i fängens cell. Flickan hade in: somnat, med hufwudet hwilande i far derns knä; och denne war, wid skenet från en matt lampa, fördjupad i läsningen af fin aflidna hustrus psalmbok, fom itföljt honom i fängelset. — Han hörde domen uppläsas; och denna, i förening ned de tröstande och uppmuntrande ord