gon tid sedan hem en natt omfring tolf: tiden och efter wanligheten rusig. Utan den ringaste anledning började han gråla på fin huftru fom låg i fången, drog henne i håret ur fången och slog henne erbarmligt. Den olyckliga qwinnans skrik ditkallade några andra qwinnor i grann skapet, hwilka befriade henne från mans nens wåldjamhet, och följpe med en of fina hjelparinnor hem för resten af nat ten. Då hustrun ej kunde förmås an. klaga mannen inför domstol, benmutade en hop af qwinnorna påföljande dag, att de skulle gifva honom en lera fom han sannolikt skulle minnas. Mot aftvnen utställde de wakt för att se då mans nen hemkom från krogen; och då de fin go weta att han nalkades, gömde de fig tolf a femton i en gång nåra hang bo stad; en af dem hade förmått huftrun att aflägsna sig till ett hus i grannskapet, medan de gåfwo mannen sin tillbörliga andel. DÅ mannen inträdde i rummet rusade qwinnorna på honom, med ett slag på hatten nedtryckte de den öfver ögonen, inlindade hufvudet i ett lakan, fullfaftade honom på golfwet, i trots af hans motstånd, bundo honom hastigt och ustigt till händer och fötter medan andra jefte reda på läderremmen, med hwilken han piskat hustrun och skuro den i rem for för en behörigare werkan, medan nä ara andra frånskilde honom hindrande flädesplagg och låste dörren för att war ra ostörda, hwarpå de lade honom framstupa öfwer ett bord och tilldelade honom en ganska helsosam risbastu; hwarje qwinna i sin tur gaf honom några rapp af lädersnärtarne. Det war först efter den mest bewekande bönfallan om nåd och förskoning samt löfte om bättring, som hand bestraffare lemnade honom — buns den fom han war och utan att han igens fånde en enda — med den trefliga förs säkran att de skulle komma tillbaka och gifwa honom en wida större dosis af denna förträffliga medicin, i fall de funs no honom deraf Ytterligare blifwa i ber hof. Mannen har nu leynmat staden för en annan, ingätt i en nykterhetsförening och är intill denna stund omwänd till en helt annan och bättre menniska.