FATTAAA —AH Ack, finns wäl något heligare än den fattiges försöfande gifmildbet! DÅ vil ket är sann kristendom om icke detta! Däså war der, i denna ringa fluga, werts lig Julaston. Anna fortsätter snart åter fin vwwans dring, ty ju närmare hon kommer stället, fom innesluter hennes far, desto ifrigare blir hennes längtan. Mänga äkande passera hastigt förbi henne — men, tywärr, alla i motsatt riktning; alla komma frän staden. En hwar fom eger ett hem, has star till detfamma, och aldrig är fafnar ben af ett hem större och innerligare än under familjhögtiden, julen. Älndtligen, i sållskap med skymningen, vinner det uttröttade barnet mälet för fin wandring. Hon stär utanför fängelseporten, dit hon lätt hittat wägen, ty brottet bebor bär ett stort hus — nästan lifa stort som Guds eget heliga hus. Med sina bläfrusna händer bultar hon länge förgäfwes på de tunga portarne, hwilka, dystra och falla, betrakta flickan, ehuru hennes hjerta längtande flappar