Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1856, sida 2

pröfwande brasa af rån enegrenar skall wäckas til lif; gubben Falknäbb söker på sitt wis äfwen bidraga att göra stuJan warmare, genom att fastspika bråd: lappar här oh der på de gamla, af röta otåta wäggarne; och den tredje medlems men af detta fattiga hushåll, den unga slickan, är helt ifrig uti fin sysselsättning att floppa och lappa ett par gamla strumvor, hwilfa möiligtwis i början af dec ras långa, sorgliga tillwaro fett ut fom andra stickode strumpor, men numera ut: gjorde en sammansättning af mångfal diga och mängfärgade lappar. Medan gubben Falknäbb halfhögt spräkar antingen med sig sjelf eller med de gamla rostiga spikarne fom ban håller vå att räta, äro gumman och flickan in: begripne i ett samtal med hwarandra, för hwars innehäll gubben syncs wara alldeles främmande. Du fryser dig förderfwad, barn, om du ger dig ut i denna földen, yttrade Zumman ifrigt oh med en ton fom an: tydde att detta yttrande ide war början på samtalet, utan snarare början på flutet af betfemma.