Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1856, sida 2

En Julafton. (Berättelse af H FF) Det war iulafton — en rillig swensk julafton, hrit, klar od gnistrande. Hime len, fom föregåcnde dagen hängt fuödi ger och tung ned pi tafon till de läga stugorna på Snäfringe år, hade nu på morgonen böjt sig, få attröfen från skorsenarne fritt funde bilda dessa höga, tefwande pelare, hwilkas bufwuden häns vigt förändra fia i de mest omwerlande former, och hwilka här förtjena nämnas endast derföre att de woro de enda före mål som gäfwo lif åt det bwita, kala och enformiga landskapet. J en af kojorna på åsen, fom beboddes af en gammal afskedad fronobåtdr man, införa wi läsarne. Saåugans in vånare, hwilka, utom gamle Falfnäbb, utgöras af dennes hustru och en flicka if omfring åtta ärs ålder, äro nyss upptijne, samtidigt med dagsljuset, oc får edes just ide särdeles tidigt. Gumman ir sysselsatt wid spisen, der en tålamods