björnen och ormen. Likasom den aftonen, då mi anlände till New)hork, berserfa. raseti, od Sud nåde Mupaufer, om jag nu fär sigte på honom. Denne hade redan blifwit gripen eller rättare sagdt straffad af Försynen, hware längmodighet den förhärdade förbrytarer så länge hade hänat i stället för att till sitt eget baåsta begagna den. Panitz eller Milhauser, som städse hade wetat att undandraga fig den werldsliga rättwisans arm derigenom, att han aldrig wisade sig i närheten af de ställen, der han föröfwade sina missgerningar eller derunder lät gripa sig, hade blifwit öfwerraskad af familjens oförmodade an: komst. Han flyttade derföre från boningshuset och dolde fig på ett ställe, Hiwvaris från han kunde fe allt, hwad fom före gid, och fom låg inom skotthåll för hans bössa. Det ställe, han walde, läg just i när heten af den sprängda lönen, som hwarje ögonblick botade att störta omkull. Förblindad af hämndgirighet hade han ej gifwit aft på, hwillen farlig plats han walt, utan sigtade och sköt pä Fichtner från denna ständpunkt. J detta ögonblick hemkom den unge läkaren. Han insäg genast, huru allt förhöll fig, och afsköt utan ling betänketid fin bössa på lönnmördaren. Men då han war mindre öfwad än Milhauser,