utwandraren. (Fertj: fr. förd. N:o.) — O, — före Elise, — han kan med rätta utrop:: Orwar: skall jag gå för ci nom anda, och hwart stal Jag fl) för dirt ansigte? Fore ing upp i bimmelen, sä äst Du der; bäddade ig å: mtd i he. vele, si, sä an tu och d Toge 113 mnorgonrod nandens wingar ow bicfxe vafwet, så skulle dock din hand der föra mig, och din högra band halla mig. — En sönderrifwen papperslsapp skulle tån mördaren. Hår soer wi Jbici tianor! — Pappa angifwer Honom wal strar? — frågade Hcelena. — Nej, — sade Fichtner, — den, som frälse min och Huldas tif, will jag ej ringa p i sbhooeter. Han Har kanske dttrat sig, och i sädan båändelse glädja ig enalarna i bimn. elen deröfwer. Men ag wiil skrif:tigen uceka honom Helenas and samt På eft få skonsamt sätt fom nöjligt bedja bonom upphör a med sina dcsök. Allt detta will jag göra utan att äta bonom mårka, huru wi weta all:; ) det är helt fafert i klokast och båt ör oss alla. Py! nu begriver iag, bwaröre den förre egaren rädde mig att war a försigtig! Jag wille gifwa mycket till,