Norrländska Korrespondenten – 22 december 1855, sida 3

ssamt deras agenter hafva således fått fin smäll of den Dilettantiska piffan. En omständighet eller sida af saken förtjenar dock att tagas i betraltande, och) Det Jå mycket mer, som (de nilla i landena och enfaldeligen gudaktiga alltid undantagne) wetat och weta att påhänga sig ett bländande sä— oc) en strålande helgongloria, hwars werkan på andra wederbörande må hafva w MM större cller mindre, — en omständighet, en sida, som Dilettanten ide heller ndarlå itit att begagna, han, som genom sin station wid stadens skola wäl icke kunnat, om han oc någon gång i eralterad författning skulle hafwa welat, göra ercursioner, men dock flitigt nog publicerat satser för den utropade trifyrfan och mot Statslyrs fan, samt frågat: Når slola yynishe terna lära sig inse, att kon entiklar ej kunna förhindras genom Förbud och böter? — och swarat för ut då blifwa föns ventifeltalarne ftumma neml. då man skurit tungan ur deras mun. Jus. åbe. ropar hwad han nyss anfört om både lofliga oc) anbefallda fonventiftar. Wdliytwis har dock S. i sin tillåmye ning tagit saf på bak. Han fåger wal i förstberörte N:r, Vatt han ide hyllar den religiösa libertiniften, den der tager mennisfor med ingen eller half upplvå ning till domare i de mwigtigafe frågor, icke heller förswarar han den swär ullske utopisten, fom strart då han kännt ett wår —————————————————— kelsens stygn i sitt hjerta söker 122 säåsom församlingslärare ... men åro då hang klientec M. och Ö. frie från sagde egenskaper och olater m. m. d. Den i förre har neml. både i Hernösand och i Selångers kyrka befunnits med iheorctiffa affekter eller åtbörder, och den sednare med idkeliga hufwudnickningar (möjti i gen af andans fullhet) font med hand. stakningar (säkerligen for att såtta lif och eftertryck i sina ord och kunna tala äf wen med andra lemmar än tungan, Åt minstone tilldraga fig uppmärksamhet.) i : i i Baptistchefen Thomas Mänkzer Com hwilken en annan gång) lofwade sinä trvde och firioötamratet mycket, men kell intet... J Swerige behöfwer man meat frukta blodaktiga förfeljelser af baptister och consorter, än emot dem. Jns. hr länge gifwit akt vå sednaste tioens reder. 7 Han har och ide allenast hört, utan wen fett besannadt hwad uti en i S wall för ide m ånga år sedan try 44 stri mit of X (Hawa de separ ata fullt skål att wara cDelaia ) få ydligt fromstlles i att lokalpartitecna la igesedan skulle haf i wa låtit rätileda fig, om ide partikefer na tidt och osta gjort sina kotsfärder och hållit fina funder wid fristt won. Jnsändaren will ingalunda missbruka, det bekanta: Gud bewara oss för wåra wänner; för wåra fiender siola wi nog akta oss. Men det ena spräket fan nog wara få godt som det audra. i Det anses mer och mer sälert, att bi skopar och coufiftorier samt bäre higte och lägre och; wederbörande ofta nödigt och nyttigt, att uti Hejdenbergianismen et Comp. skilja skrot från forn, samt ans QAA:3ni::2un —— 3 — 2 sJ.T7T