Ntrtis 7, 11, 12. ) Med grämelse erfar Hr S, att mweder börande söft lägga hinder i wägen för konventiflars fortsatta hållande, helst som M. med en särdeles andelig virtuosite, skärpa och klarhet framhållit fristendomens grundsanningar; äfwensom S. fomplimens terar presterskapet med den ifrågasättning, att presterskapet ätminstone måtte öfwer wara fonventiklarua. om det icke anser sig ega tillräcklig skicklighet att sätta sig i spetsen derför?! Men han måtte ans tingen ide rätt läsit eller också glömt de gamla goda Kongl. Förordningarne om hus-andakts fonventiklar, hwarigenom fris stendomen sannerligen gör sig bättre hems mastadd än genom fläng konventiklar. — S. publicerar M:s smårta att nödgas offentligen afwärja osannjärdiga beffyllningar, att han i medwetande af sitt be mödande att ställa fig till efterrättelse als la yttre förordningar, som icke strida mot Guds ord ech samwetet, hållit fonventifel i Sundswall under allmän Guds tjenst. Men utom hwad ifrån annat häll blifwit bewisligt, erkännes dock att han ätminstone börjat konventikeln innan Gudstjensten flutades, — fan tänka! — emedan det war trängsel och wärme i rummen och trappan af den tått sammanpackade folkmassan, den M. dock, — naturligtwis på allwar? — förut hade tillsagt att gå i förfan. — Under de fir sta dagarne af M:s wistande i Sunds wall har S. med honom plågat ett når stan stundligt umgånge, och intet annat hört än det, fom wisst år och lära fan om tron och föreningen med Frälsaren, och ide ett offentligt ord om de baptiftis ska frågorna; äfwensom han, enligt fans ningen och sitt samwete, anser fig pligtig att intyga, att M. hwarken i sitt föres drag — nej, missionsbön, — i Seldns gers kyrka eller under de fyra särskildta föredragen wid enstilta bjudningar hos fristeliga wånner talat något, fom illa anstätt en cvangelisk-luther sk kristen; fwarförutom ibland minst 100 wittnen S. läter 3 personer, som natoriskt äro ibland M:s, H:s och E:s anhängare betyga, att M. hos den sistnämnde eller Engberg icke hållit tal under allmänna Gudotjäensten. Men — hr S. medgifwer på ett annat. talle i bladet, att M. utgifwit — (möj: igen oc nu medhajt och utpränglar) — upsmande baptistiska lärobok. Hwem stulle således icke tro, och hwem tror icke, att Maellerswård alldeles förglömt att a gera baptistiskt?. Eller månne samma bok ite horer tll det offentliga? — eGlrcA—2 — ———————— — J sistberörde n:r heter det widare: Ti funna säga ännu mer, neml. att Mollerswärds upptrådande hårstädes warit måns gen — (ja wisst, hwarföre ide hwar och en?) — till lif oc) wälsignelse, och att hwar och en, — han ware prest eller lek man — som lagt hinder i wägen för hans ytterligare werksamhet, handlat på ett mor den lefwande ktistendomen friend ligt satt. — Rummet tillåter ide att tar la om lif och fiendfiap. Men Ko: nung od Etänder, Ofwers och Unders demstolar, både andeliga och lekamliga, Fsä; FA. FFFHAm Mara vae Fyn RN oj fjiAyre