Norrländska Korrespondenten – 19 december 1855, sida 2

dörren, — men jag wil räda er till att hälla dörarna wäl stängda om sommaren, anaars fir ni mer än en gäng besok af ormar, till och med af skallerormor. Modren och döttrarna ryste wid tune fen dervä, att de en qwäll händelsewis funde finna en orm i sin säng. DÅ grannen några dagar derefter beföfte Fichtners hus, war han omsorgsfullt, ja till och med prydligt klädd, och det dröjde ide länge, förrän han anhöll om Helenas hand, förklarande, att bur fattig han än fig ut, få war han dock rik nog att bygga ett af de wackraste blockhus, man nägonsin kunde tänka sig. Detta frieri gaf anledning till ifriga samtal, då han hade gätt; men modren förklarade. att Helena ej kunde tila Pa: nitz; oh då Ficktner ej wille helt och hållet afwisa honom, undskyllade Han fig dermed, att Helena ännu mar få ung och först få småningom mäste wänja fig wid tanken att lemna föräldrahuset. Sålunda förswunno flera weckor, utan att grannen gjorde ringaste framsteg i Helenas gunst. Dä träffade han en gäng Fichtner i skogen och sade till donom med ett ondskefullt leende: