Norrländska Korrespondenten – 8 december 1855, sida 3

swarade mannen. — Jag ser, ett ni bar medfört både kok och stekkärl, ja till och med en kakelugn, men ni har wäl ej kommit att tänka på, att hår i traften ej finnes någon, fom fan fitta upp denna beqwämlighet för ev; och samma förhällande blir möjligen ocksä med flera andra saker, dem vi ej fan begagna hår. — Det år en dälig ströst! — ropade Fichtner, då han och hang familj gingo till hwila, — men det är ide wärdt att förlora modet; Rom blef ife bygdt på en dag. Den fördelen hafwa wi dot ätminstone wunnit, att wi äro längt borta frän de fora städernas förderf och få säkra, som om wi hwilade i Abrahams sköt. — God natt! Ett mellancholiskt tjut, fom från den wilda urskogen lät höra fig i nattens stillhet och fom ej tillhörde wågot bekant yusdjur, beswarade dessa ord. Då Fichtner dagen derefter hade öjvocra tagit och bese:t fin egendom, fade han: (Forts.)