i hans föresats och gjorde den orygglig. Han lemnade sitt embete och sälde sitt hus tidika med största delen af fir lös. egendom till den mesibjudande. Fichtners yngre döttrar funno fig snart nog i hwad fom ej kunde blifva annorlunda, oc modren fruktade hufvud: safligen de med en få ling sjöresa förs bundna farorna och beswärligheterna; men Helena den äldsta dottren, blef alit mera tyst och sorgsen, ju mera afresan närmade sig. Hon betraktade ofta sin far med en allwarsam bönfallande blick och med tårdränkta Ögon; hennes bröst häfdes och vennes blefnade läppar öppnades flera gånger för att tala; men den jungfrulis ga rädslan kände sig beständigt tillbafaskrämd af fadrens härda sinne. — Hwarthän? — frägade han nägra dagar före afresan, då han såg sin familj bereda sig att gå ut, bärande en hop blomkrufor och kransar. — Till fyrkogärden, — swarade hang