Norrländska Korrespondenten – 1 december 1855, sida 2

bem musikanterna med tillbjelp af ffar ra salfwor från mitt mordiska positiv Det gör jag, ty då öfwerheten icke kan eller will beffydda mig, få har jag rät. tigbet att hjelpa mig sjelf. Man skulle kunna tro, att dessa ord woro talade af öfwerilning; men han föpte fig werkligen en stor fruka full af bläck samt skaffade sig en lätt trädgårdsspruta, som kunde utsända en betydlig mängd strälar i en wid omkrets. Likaledes söfte han att förskaffa sig en sä stor mängd gamla bössvipor fom möjligt, bwaraf han wille förfärdiga ten omtas lade mördande machinen, fom i ett enda tag skulle gifwa en full salfwa. Alla dessa tilldragelser wäckte lifligt bekymmer hos Fichtners familj, och dets ta befymmer ökades ännu mera genom de omissfänneliga tecknen till nära före stäende oroliga tider, något, fom omsider tilltog i en sådan grad, att räntmäftaren ledsnade ej blott wid sitt embete utan wid hela sin medborgerliga werksamhet. Omsider fattade han leda till Europa