Norrländska Korrespondenten – 28 november 1855, sida 3

Helena, Fichtners adertonåriga dotter, bleknade och kastade vå sin sladderaftiga syster Lina jen förebråendej blid, under det att fru Fichtner med en förmedlan de ton sade: — Hur i all werlden fan du förare ga dig få mycket öfwer det stackars ffägget? Skägg har nu en gåäng blifwit modernt och kommer nog sinom tid ur modet, likasom förhållandet war med puder och härpiska. Naturen har ju gifwit männerna skägg, och det war en förs wånd mod, som hittills förmått dem att hwar efler hwarannan dag raka bort det. Det gifwes dessutom många män, som skägget kläder och som deraf få ett man. ligare utseende. — Naturen låter också wåra naglar och wårt härwäxa och blifwa längt, — swarade Fichtner hånande, — men jag skulle dock wilja fe den mor, som ej fli per fin sons här och fina döttrars nags lar. J fruntimmer äro just de rätta att åberopa er på naturen. Naturen frame bringa inga snörlif, och dock bären J få dana naturen till trots. — Jag kastar