Norrländska Korrespondenten – 21 november 1855, sida 3

att rulta fram nägra alnar från dörren, bärande ett smutsigzt barn, nafan lika stort, fom bon sjelf; men kaappt någons ting rörde fig rundtomkring, och få myr fet af utsigten, fom dunkelt kunde föns jag denom den falla, fuftiga timman, fom tungt bängdbe deröfiocr, er biöd en ödslig och dyker andlick, fullkomligt i öfwerensståmmelje med de föremål, wi beskrifwit. Efter att hafwa ardetat sig trött i smuts och dy, efter art pyafwa gjort många förfrågningar om det ssälle, dit han blifwi: kallad, och dersgå erbållit lika många stridiga oc otillfredenädande swar, framkom flutligen den unge mans nen till det hus, fom man utwisat för hor nom, såsom målet för bang bestämmelse. Det war en liten, låg byggnad, en mir ning bög, med ett ännu ödsligare och mine bre inbiurande ottre, än någon, fom fan hittills gått förbi. En gammal, gul gare din war dragen tått öfwer fönfret på windskammoren, och bet yt:re rummett luckor woro stängda, ehuru ej eillskufwadHuset låg afskiljdt från alla andra, os det det stod i börnet af en trång gat: fanns ingen annan boning i sigte. (Foris.)