Norrländska Korrespondenten – 21 november 1855, sida 3

twifwelsmäl öfwer denna punks insmögo sig lifwäl nu genast i hans tanfar, och framträdde oupphörligt under det länga, träkiga loppet af en sömlös natt, hivarunder han, trots alla fina bemödanden för motsatsen, war ur stånd att förjaga den swarta slöjan ur fin upprörda ins billning. Den aflägsnare delen af Walworth, på def första afständ från fladen, är en temligen oordnad, eländig ort, äfwen i dessa dagar; men för fem oc trettio år sedan war större delen deraf föga bäittre, ån en förskräcklig ödemark, bebodd af några kringströdda menniskor af högst misstänkt karafter, hwilkas fattigdom ne: fade dem att lefwa i något bättre granns skap, efter hwilkas syftemäl och lefnads. fätt gjorde dess enslighet synnerligen önskvärd. Ganska många af de hus, fom sedan rest fig på alla sidor, byggs des först några är efteråt; och det flora flertalet äfwen af dem, fom lägo kringspridda på olika afständ, woro af den mest opyfsade och ömkliga beskaffenhet. Traktens utseende, fom han genom.