Den Swarta Slöjan. (Öfwers. frän Dickens af S. —ed—.) (Forts. fr. förg. IMa) Efter naturens ordning fan min lifs tid ej blifva många år längre, — forts för hon — och skulle i detta fall blifwa dyrkopt, men jag skulie lemna lifwet utan en suck, med mod, med glädje, om blott det, jag nu berättar er, wore falskt eder inbilladt. J morgon bittida skall han, som jag talar om, jag wet det, ehuru jag lätsar tro annorlanda, wara utom möjligheten af mensklig hjelp; oc nu, i Natt, ehuru han swäfwar i dödeara, får ni ej besöka oh skulle ej fun. wa hjelpa honom. — Jag år obenägen, att öka eder org, — jade läfaren efter ett fört upe ehäl — genom att göra nägra anmärfs ingar öfger det, ni nyss har ttrat, eder )nas angeiägen att upplåda ett företäl, som ni tydes wara få ängslig att