pehälle, måne han också hafwamera be talt för sitt arbete, och han fär oet werk gen, då fora tillgångar finnas; det wi sar all tids erfarenhet. Med embetsman nen förhåller det sig annorlunda, ty sta ten har bestämt huru myckct han får på räkna, och når dyrheten blir för stor, ha bon ingen utwäg, ån att leva på för sapyning eller blifwa skuldsatt. Så ha det skett under nuwarande höga priser men det år nara Jigt att han underkastar 9 sitt miföde Dagswerksarbetaren ha eremot fått sierte arbetsläner och ha derigenom blifwit försatt i ungefär sam ma Jfkrs, som förut när man afser förhållandet för dagen, ty han får sitt ; dotke uppehålle ersatt genom den större dagswerkslöncn; men han år allmänhet i en båttre ställning derigenom, att den I förre tillgången på penningar hos dem fom behöfwa arbetshjelp, gör att arbete mera efterfrågas och arbetaren således shar mvået låttare än förut att få ar betsförtjenst, hwilket allt år förut mycket wål bekant. oo SM EP ———— Om de arbetare, fom i Dånkåping och på flera ställen i landet gjort oreda Aer nom olagliga ansprå, möjligen fått fin f wilja fram att rägtunnan skulle frå i ett pris af 16 ror, skulle deraf onefligen haf wa följt att albetslönen också sallit, och de kiemte att arbete blifwit mindre efterfråga Ty det år en otwifwelaktig fans ning att ten stora winsten genom fpans mälsprisernas steg ring satt de winnande i tillfälle att sysseljätta långt flera arbe tare än förut. Saledes skulle de oroliga arbetarne hafwa stadnat på samma stålle som förut genom at kasta priferna till. bafa. Men ojemnförligt sämre blir ställ. ningen för arbetaren alltid der, hwarest ett försakt wåld och offentlig orättwisa hunnit göra oro och ofäkerhet hos dem, som funna anwända penningar och bes Unga arbete. De afhålla fig från företag under sådana omständigheter. De cortaingar, fom arbetare nyligen tillåtit sig, äro förd denstull att betrakta jäsom en qr of d dumhet i afseende På arbetarens eg na fördelar. Hwad den år samhällsaffcende borde man ide behöfwa fåga, ty der är wål bekant: Dock några ord åf wen härom: Öfserhe eten bär ide swärdet förgäfwes. Så säger. bibeln, och samhällsläran säger att hwarje samhälles ledamöter hafwa anförtrott åt en öfwerhet att lika wärda allas. sikerhet. Fordom förekom det ofta nog att de store och måäktige förtryckte den swage; nu ser man deremot försöket göras från de mindre betydande jambållsklassernas sida att wåldföra sig på de förmögnare. Jngendera fär tålas, ty wåld från en eller annan klass är lika otillåtligt. Lagen år lifa för fattig och rik; och illa skulle det wara stäldt, om ide ftyrelfen öfwer ort, eller ett land, kunde qwår sa hwarje orättwist och oförfkämdt försök mot den allmänna freden. Alltjå måste hwarje wäldswerkare bereda sig på att först genom den omedelbara utöfwande samhäl llsmaften 3åierkallas till ordning och att derefter domstolarne komma med ina ätgöranden. Så måste det alltid gå, om staten skall hällas ihop. Och få sommer det att gå till också nu. När jela det långsamma tråket af förhör, till: al och domar kommit wäl öfver en förit trotfig arbetare, då först lår Han fig örstå att han heldre i tid bort weta hafva aktning för andras rätt, lifsom han ordrar rätt för egen rätning Mycken ledjamhet har händt wid hunersnöd och sådan dyr tid, som med hun-rsnöd hänger tlljammans; om wid får Ing tidor fHFNAYANSINS Pott 22OLe2