Norrländska Korrespondenten – 17 november 1855, sida 2

AiAii 424:0 Rosa, om han endast funde berätta hens ne, att han omsider fått en patient, och voppades att få flere, och fomma ned ingo om några månader och gifta sig med henne och taga benne med sig, att muntra bang ensliga hem oc blifwa hor nom til friffa ansträngaingar. Sedan började han undra, när hane första pa: tient skulle inssälla fig, eller om han, genom en särskild frilallelse af försynen, wore bestälnd att aldrig få några Par tienter alls; och sedan tänfte han äter på Rosa och insomnade och drömde om henne, tills sjelfwa tonerna af hennes ljufwa, gläd:iga röst ljödo i hans öron, och hennes mjuka, lilla hand hwilade på hans skuldra. Det war en hand på hans skuldra, men den war hwarken miuk eller liten; ty) def ägare war en sunsig rundhufwad pojke, som församlingen, för en summa of en filing I weckan och maten, uthyrde för att bära medicin och gå ärenden. Som det emellertid ide war någon ef terfrägan för den andra, upptog han sina lediga timmar — öfwerhufwud 14 om dagen — med att tilreda pepparte mynidroppar, äta och sofwa.