mer populära, mar borta; Romeo, Hams tet, Richard — fanns ej mer. Man antog nya skädespelare; man gjorde alla förföf; man gjorde debut vå debut, men någon Mac-Gregors efterträdare mille ej infinna sig; han ensam hade werkliggjort skaldens tankar; han ensam gaf kropp åt hans fantassiska och herrliga frayels fer. En afton under en af dessa öfe wergifna representationer erfor publifen att MacGregor helt och hället återwunnit sin helsa och att den stympade, lik en soldat frän slagtfältet wid Hastings eller Bothwells bro, hade kommit med ett trädben för att besöka sina kamrater. Då blef det en allmån uppståndelse och ur allas munnar ljöd ett enigt rop: MacGregor! Mac Gregor! Han och ingen annan. Wi wilja helsa Mac:Sres gor! J detta ögonblick framställde teatern denna tragiska fal, der Bankos wålnad kommer att göra Macbetb stel af fasa; fonddörren öppnades och Mac Gregor Höll med sitt trädben under framgående på scenen takt till publikens Handflappe