Norrländska Korrespondenten – 10 november 1855, sida 3

—G—L— ofta willfarelser; man skulle trott att MacGregor under sädane omflåndighes ter warit lycklig, men det war ej förs hållandet; och til hwad fom gjorde hang olycka hade man swärligen kunnat gisja — om älskade utan att-blifwa äl skad tillbaka. Nära det hus, som han bebodde i Old-Street, bodde en ung flicka af Hög: ländsk stam, liksom Mac. Gregor, oc) af en stam, fom fordom warit fiendtlig till hans egen, Mac-Gregor älskade henne, oh ifrån det ögonblicket war han helt och hållet upptagen af denna passion. Han war wålkommen hos fadern, och då det hus som han bebodde hade en trädgård, fom gränsade tid faderns, erhöll han af denne tillätelse att öpyna en port emellan de båda trädgårdarna, och på detta fått, fåg han alla dagar ben han älskade, utan att ega någon förs trogen i fin färlek. Fadern, glömmande allt familjhat, samtyckte att gifwa honom fin dotter; Mac. Gregors befattning, långt ifrån att wara motbjudande för Skot ten, tycktes honom twärtom wara en utmärkelse; ban sjelf war i god betågen