Mac Gregor mar populär i Glasgow och emellertid flydde han umgänget med unga personer och med stadsboar, hwilka skulle gjort fig ett nöje af att fe honom hos fig. Af fmaf eller måhända af ars tistist kalkul, aflägsnade han från fig alla observatörer till fitt enskildta lif, under bet han i fina roler tillwann fig ett al mänt bifall. Artisten från bergen hade gissat till förestriften: Major e longin: quo reverentia. Ofta befann wid hör. net af någon gata, en stadsbo fig ans sigte mot ansigte med denne behaglige, melankoliske man; då betäckte fig Mac Gregor med fin tartan och skyndade bas stigt till de trånga gatorna i fladen, der han bodde, bland den lägre befolkningen, alldeles ensam i ett obetydligt hus. Som han spelade de förnämsta älffare-rolerna och som föröfrigt det tycktes omöjligt att någon ung flicka skulle kunna motstå en så wacker ung man med en så elegant hållning, med sä uttrycksfulla ögon och en så förledande röst, war man wand ett i Glasgow säga om en lycklig älffare eller en man behaglig för qwinror: Det är en Mac:Gregor! Till den grad hade aktörens fysista egenffaper, förenas