Norrländska Korrespondenten – 3 november 1855, sida 2

(Hn.. —— nade han ide förr, ån de första solsirälarne lyfte in uti rummet. Tornuret uti Hoftret San Fransisco slog half fyra, då ban gned fig i ögoren och sträckte are marne, för att blifwa riktigt waken. — Upp, fate pojke, — rovade han, — du har ännu tre timmar för dig — tre time mar, under hwilka du fan fåga dig mar va din egen — tre timmar, hwarunder du är din egen Herre. Nyttja dem, arme slaf. Det är tids nog, når de wak. na, att återtaga dina bojor och bära dem; Mod! Du fan under tre timmar göra ywad du wil Det år mycket nog. — Gossen, fom nu blifwit stärkt oh glad, trädde fram till Villavicemios staffli. — Först mäste jag utplåna alla dessa figus rer, — Derpå tog han penfeln, doppade den i olja och aftäckte hufwudet af den heliga Jungfrun, hwilket, belyst af det frambrytande dagsljuset, siod ännu mils dare och ljufware fram. — Utplåna detta! — sade han för sig sjelf efter en stunds begrundning och ett småleende ät den förflutna nattens fröna skapelse. — Ut: plåna detta! — De wägade det icke, i trotts af alla deras speord, och jag skulle hafwa större mod än de? Nej, nej; tur