Sebastian Gomez, Murillos Mulatt. Berättelse af Rosenhain. (Öfwersättning.) (Forts. fr. förg. N:o.) Så snart Sebastian war allena, uppe gaf ban ett glädjerop, men Wlörfligt fate tande fig, utrovade han sorgset: — Tjur go prygel, om jag ide tillstår; trettio, om inga nya figurer i morgon bittida finnas på taflorna, och fem och tjugo fanhända, om den skyldige blifwer uppe täck:. Arme slaf, hwad hade du att bes jatta dig med få höga drömmar? Jag will glömma alltsammans och ide mer tänfa derpå. Ad, bwad jag i dag är jömnig, — tillade han gäspande. — Jag will bedja till Gud, att han måtte ftarfa mig. Och Sebastian knäföll på mattan, fom tjente honom till bådd; men uttröttad af dagens arbete och sjunkande tilldafa mot en af atelierens marmorpelare, was