Kom och qwåjde steppens fon. Men hwem känner ej tillika Än en dag med årorika Bragder, DÅ wid Jnkerman Britten, sida inwid sida, Wisade hur man bår strida Och sin skönsta lager wann. Och hwem mins ej den reträtten, Der man twang med bajonetten Moskowitens räfwarhop; DÅ inwid Tschernajas stränder Ryssar — lifsom wilda änder — Fälldes under segerrop. Sist ett jubel höres skalla Jfrån land till land, att alla Spörja må hwad stort har händt; Att i Sewastopols flamma Ryska slägiet med detsamma Blifwit — in ejffigte brändt. Lågan af det bålet lyser Widt kring jorden; — kanske ryser Mången wid dess hemska sken; Må wi derför lungt besinna, Att, der blirtar nyss fätt brtnna, Blir ju luften mera ven! Och om ide få man stäckte Jättens makt — på nytt han sträckte Efter rof sin snåla hand; Derför höjomäwåra böner För de tappra Englands söner Och för dem från Scinens strand! Man har sagt: Ii böra tiga OM ej tala dristeliga; — Bort med sädan fadd maxim! Wåra hjertan mäste tala; de äro ej neutrala: . Sfäl för wännerna ps frin! — Hwarjehanda. En yngling af mosaiska trosbefännels fen war sinnad att läta döpa fig. R binen föfte afwånda honom deriftån påsted att hang döde far stulle wansa fig i fin graf, om sonen toge fig ett sådant oråd före. Jaså, swarade den un: ge juden. 7Nå, det gör emellertid ingens ting, ty inom några dar låter min bror ocksjå döpa fig och då kommer min far att ligga, fom han låg från början. — Någon läfte i en bok, att om man smorde in håret med mafassarolja, få skulle det wåra. Genast köpte han en slaska deraf och smorde fin gamla pels, hwilken war uppäten af mal. Twenne wägar föra til samma mål. Matheseos Professor Mellerereutz i i llpsala war mycket distrait. En gång, når han gick att hålla fin förelågning, glöm de han nyckeln till sitt auditorium hemma, Han funderare, huru han skulle bära fig åt, när en af de församlade Lärjungarne gjorde honom uppmårksam på att fonstret stod öppet, att en stege låg inwid muren i nästa hus, och att man siledes kunde komma in på denna wåg. Detta förslag antogos och allt git lyckligt. — När då föreläsningen war slut, git Professorn ut samma wåg. Studenterna åter gingo ut genom dörren, fom hade ett fådant lås att det funde öppnas inifrän. De kommo förr ut på gatan än Professorn och när han mette dem frågade han fårwänd, hwilken wäg de kommit. Genom dörren, blef swaret. Professorn funderade litet och utrepade derefter: Ja, det git också an. Stockholms Börs den 26 Okt. För alla sädesslag är ssällningen myc fet sast, bwarcn o: locovriset å bränwin 2. 1 Na C 1 DAnA 1122