Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1855, sida 3

— Men endast ett underwerk skulle kunna frälsa oss. — Gud fan göra underwerf, fader! — Ad, min fon! Nu för tiden gör han inga underwerk mer, minst för wår ffull. — Hwem wet, fader! Hand ärewördighet har sagt mig, att en christen al drig bör twifla. Men gå nu od lägger, min dyre far; sof wil och lita vå mig. Ni voet, att jag ide längre är något barn. Jag är ju femton år. Cop natt, fader! — Sod natt, min fon; och måtte Gud en gång göra dig fri, — Först måfte ni blifwa fri, fader. Ni fade ju sjelf, att jag war född tid slaf och fått vänja mig derwid hela mitt lif. God natt, fader. — (Sod natt, — fade den gamle negren, i bet han ändtligen beqwämade fig till att gå. — God natt! (Forts.)