ler en sjerdedel för barn, efter åldern, Jngifningen af dropparne kan, om så behöfwes, förnyas efter ett par tiumar, men tages då hälften mindre. —Från Köpenhamn omtalas följande förskräckliga brottmålshistoria, fom därftås des wäckt betydligt uppseende. J Februari detta år blef en madam Frandsen anklagad för att hafwa sålt en del af en mö belhandlare, hyrda effekter till ett wärde af 475 rbdr. Hon blef DÅ ide arresterad, men fedan flera liknande bedrägerier blifwit anmäldta inmanades hon i häkte och er fände förbrytelsen. Men madam Frandfen misstänktes äfwen för att hafwa mörs dat fin förre man snickaregesällen Voss, och har nu i häktet tillstätt sig sjelf hafwa mördat icke allenast sin ofwannämnde man, utan äfwen en handtwerksmästare der i staden X., med hwilken hon stod i färleksförhållande, samt derjemte ingifwit en af fina barn qwicksilfwer och ett annat fom blott war 6 weckor gammalt och till hwilket X. war fader, en betydlig qwantitet kamfertsdroppar, hwaraf de båda ljör to döden. Mannen fom war mycket fjuflig, beröfwade hon lifwet på det fått att hon en morgon, medan hau ännu fof, oc bemärkt lade ett streck om hans hals och strypte honom, samt fäste strecket i en spik öfwer fången. Omedelbart härefter ffyndade hon till X. fom blef beftört öfver att erfara hennes förbrytelse, och gaf henne penningar för att komma undan. Så of ta hon råkade i penningebehof wände hon fig nu till X., fom omsider beslutade fig till att afslå hennes fordringar och bes stämdt nekade att gifta fig med henne. Hon beslöt nu at hämnas. En dag då Å. sof middag, smög hon fig obemärkt in i hans rum, skar halsen af honom med en rakknif och skyndade bort. Förbryterskan har äfwen erkännt fig hafwa begått förfalskningsbrott samt flera stölder hwaraf några förenade med inbrott. — Af statistiken öfver sjelfmorden ins om riket 1853 inhemtas, att beklagligen under de sista 24 åren dessa förbrytelsers antal betydligt tilltagit, få att då de åren 1830—34 utgjorde endast 166, de är 1852 uppgingo till 327, men minskades 1853 till 249. Under sistnämnde år hafwa dessa brott blifwit begångna af 14 ftåndspersoner, 17 soldater, 24 personer af handtwerfsklassen, 47 tillhörande bondeståndet, 16 af torparfalk, 82 af tjenstehjon och arbetare på landet, 14 af arbetsklassen i städerna, 5 fångar samt 30 med icke uppe gifwet yrke. Af dessa hafwa 3 eller 212 warit mån om endast 5 eller 37 qwinnor. Såsom kända eller förmodade anlednins gar till sjelfmord uppgifwas dryckenskap och dess följder i 69 fall; sinnesrubbning i 40; fattigdom, nöd och ekonomiska mot: gångar i 30; brottslighet och utfvåfnin: gar i 20; mjeltsjuka i 10; husliga lidanden i 10; swärmeri i 3; olycklig kärlek i 1 fall.