Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1855, sida 2

man åter ett englahufwud, ån hufwudet af en gammal man eller Profilen af en ung qwinna eller en kartikatur af någon främling, fom aftonen förut besökt ates lieren. Kortligen, Sennor Murillo, det skulle aldrig taga en ända, om jag skulle berätta för er alla de öfwernaturliga händelser, som hwarje natt tilldraga sig i wår atelier. — År Gaspar somnambule? — frå gade Billavicemio sin mästare. — Nej; men om han än det wore, så är det ingalunda antagligt, att han om natten skulle kunna måla bättre med tilllutna ögon, än om dagen med öpps na. Nej, mina unga wänner, den, fom målat detta, år ingen wanlig dilettant. Det är incorrect, det är! ofulländadt, men snillets heliga eld talar ur denna pensel. Dock skall det blifwa en lätt fal att uaptäcka upphofsmannen. — Sebar stian! — Om ni hoppas att winna nägon upplysning af Sebastian, Sennor, — inföll Villavicemio, — få fan jag säga er, — att han wet lika litet fom mi; —