Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1855, sida 2

alla cleverna. — Ja, I mån gerna ffratta åt mig, — tillade han lifligt, — men J mästen tillstå och funnen ide förneka, att sedan någon tid hafwa tilldragit fig saker — saker, fom ide hända hwarje dag. — Det är sannt, ty de hända om nats ten, — inwände Villavicemio. — Hwad äår det, som sker om natten? frågade Murillo, utan att wända sina ögon från det underbart målade Madonnahufwudet. Cordova begynte att förtålja: — I öfwerensstämmelse med er be fallning Sennor, lemnar ingen af of atelieren, innan witagt allting till sidan, rengjort wåra paletter, aftwättat och ur framat wåra penslar, ställt wåra flafflier tillrätta och wändt taflorna om. Nu, Sennor Murillo, finna wi sedan en mår nad hwarje morgon en af elevernas penslar full med färg; en annans palett nersmord, oc än är en arm fullbordad, fom om afton blott war skizzerad; ån grinar i hörnet af taflan en djefwul emot of och wisar fina horn, än finna