Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1855, sida 2

att tillstå, att den, fom har målat detta hufwud af den heliga Jungfrun, fom mer en gång att blifwa allas wår mår stare. Näwäl? Jngen swarar ett ord? — Alla äro förstummade? — Ingen af eder will tillstå? — Jag skulle gerna bekänna, om det warit jag, och wid St. Jago af Compostella, jag skulle önska, att det warit jag. År det du, Pedro? — Nej, Sennor! — Eller du, Suarez? — Ack nej! — Skulle det funna wara Gaspar? — Han nekar dertill, Sennor Murillo, — fade YHerez. — Om han nekar, sä mäste wi tro honom, — swarade Murillo. — Men hwem fan det wara? Detta hufwud har ide placerat fig sjelf midt på Bilavices mios tafla. — Wid wår kära Fru, Sennor Murillo, — sade Cordova, den yngste af lårjuns garne, — Om man får tro Gomez och den lille Sebastian — — Nå!— — SÅ är det Zombi, fom — Cordos va blef afbruten af en skrattsalfwa från