af wärt samhälle uppgifwes dafwa Nys ligen anmanat honom att offentligen beifra Den mindre goda ffötfel, fom der åtnjutes. Wi wåga dot hemställa, om det icke warit för det goda ändamåler tjenligare att wända fig till de Tiv aftade medlemmar af wårt samhälle, hwilfå ega församlingens förtroende att nårmast ombesörja de fattigas wård, för att få de förmenta bristerna afhjelpta, än att förut derom underrätta inwånarne i Y stad och Haparanda. Hwad wi emellertid funna upplysa år, att äfven hår fattighufet, om ej just dagligen, dock efter behof, besökes af fattigwårdsvireftionens ledamöter, och att fattighjonen åtnjuta fin wård, och sitt nödtorftiga underhäll, enligt af församlingen gifwen för reskrift och uppgjord fpisordning, hwilkens iakttagande, wid dessa beföltontrolleras. Någon klagan af de fattiga har ide heller försports, DÅ man undantäger en och annan, fom utgår för att tigga slantar, i akt och mening att derför köpa, icke bröd, utan bränwin. Dessas klagan torde dock ide förtjena få mycken aftning af en aftad medlem, att den bör gifwa full anledning till offentlig beifran, innan förhållandet blifwit närmare undersökt och pröfwadt. — J anledning af den insända och i föregående numret af detta blad införda artifeln, rörande förberedande åtgärder för tillsättning af regala pastorat, har en annan insänd artifel kommit of tillhanda; och fom denna från en ny, fom of fyr ned mera owåldig synpunkt, till granffning upptagit den förres uppställda frå ga, anse wi denna sednare få mycket tele Dre förtjena uppmärksamhet, fom sjelfwa ämnet wäl kan tåla att från flera sidor belysas. Artikeln följer: Hwartill tjena förslag, profning och wal till regala vaftorater? Denna fråga finnes i föregående N:o 81 framställd af en insändare, som låter oss weta, att man så frågat otaliga gånger. Wid frågans behandling synes doc insändaren beträda en wäg, som icke ter der till någon nöjaktig utredning af dens samma. För att ej tala om det bittra i tonen och de otillbörliga sidohuggen till höger och wenster, ja, äfven uppåt höj derna, hwaraf artikeln finnes alltför myc fet anstucken, saknar den äfwen den lug na pröfning, och bet mogna betänkande som för frågans rättwisa bedömmande på kallas. Det synes tydligt, att ins:s Hufwudsyfte warit att gifva luft åt fin för trytelse deröfwer, att Konungen förnvar De gånger wid utnämningen förbigått den bland de föreslagne, fom wunnitfesta rösterna wid hålet prestwal. Meningen skulle Då blifwa den, att walets ut. gång borde alltid beftåmna Konungens utnämning, eller att, om någon gång afwikelse derifrån förekommer, denna dock ide måtte förnyade gånger upprepas, utan bättringsordet från högsta ort blifwa det bekanta: jag skall aldrig göra så mer. Hwad blefwe dock följden häraf? Jo, den, att några regala pastorat ite widare funnes, mer ån till namnet; ty