de små greto öfwerljudt, då de lyftes i wära resandes armar och af dem höljdes med kyssar, af hwilka wi lemna osagdr om ej en del woro ämnade åt deras äldre syskon. Då de resande ändtligen sutto i wagnen oc derifrän utbytte fina afffedshelsningar med den vå trappan stående familjen, tog Sten tömmarne uv ffjutsbondens hand och jagade af med en fart fom mera anfiod:en hems än bortilande älskare, men då ban hunnit midt utans för den minneswärda löfsalen, höll han plötsligen in hästarna för några Ögonblick, hwiftade ännu en gång med hats ten och fortsatte sedan wägen lika obejr dadt som förut. Denna lilla manöver undgick ingen och minst systrarna, för hwilken den nar turligtwis hade en djupare betydelse. Se få, nu är det slut med den aläår djen! fade patronen med en halfqwäfd suck. i Gudftelof för detlv swarade frur med en sidoblick på flickorna. It fun