Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1855, sida 1

Kongl. M:ts Nådiga Förordning, angående handelsböcker och handelsräkningar; FCForts. fr. förg. N:o.) S. 13. Ar handelsbok ej få förd, som ofwan är sagdt, ege den ej witsord till förmon för den, som sig derå beropar, så framt ej wederparten det medgifwer eller sakens beskaffenhet sådan är att domaren finner boken i det måletwitsord förs tjena. S. 14. Emellan köpmän inbördes was re bewisning genom handelsbok tillåten t nvifier, fom angå något handelsärende, hwarom i boken wederbörlig anteckning förefomma bör; oförkränkt likwäl wwedere parts rätt att motbewisning förete, eller, der han det gitter, fel i boken, eller fådas na omständigheter wisa, fom boken eller personen misstänkta göra. S. 15. Nu will, wid twist emellan föpmån inbördes om fordran, fom på handelsbok grundas, den, fom sökes, lifas ledes med sin handelsbok wisa, att den fordran redan betald. cller annorledes gulden år: befinnas böckerna å båda fi dor wara ordentligen förda, men i den twistiga frågan emot hwarandra strida; pröfwe domaren, huruwida i i thy fall böcfernas witsord bör förfalla, eller om får dana omständigheter äro för handen, att någondera öfwerwägande trowärdighet må förtjena. 8. 16. Det witsord, ordentligen förd handelshok tillkommer, må uti handetsnvis