Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1855, sida 3

rDet war en annan sak. Du war icke någon kringstrykande artist, du. Men i alla fall är det en Guds lycka att de skola gå fin wäg i morgon. Ehuru jag icke kan neka att de se bra ut, blir dock, i, mitt tycke, deras rygg det wackraste jag af dem fan få släda. Jag deremot kommer att sakna dem mydet, suckade patronen, och, allwarsamt sagdt, om de woro i den ställning att de kunde gifta sig, så kunde jag ide önska mig bättre mågar. ud bewars få du pratart ropade frun, förebrående. En förlåft magifter och en artistsuddare, det wore just ett passande parti för wåra döttrar, fom redan haft de förmänligaste anbud. esSymwilfa de warit nog kloka att afslå, ty hjertat, mor lilla, hjertat bör wäl ändå få följa med när man går i brud fll. Forts.)