m AO J—— D ling, som allmänt lofordades för sin flit och fina kunskaper. Denna yngling mar Selmer, hans nuwarande följeslagare. Han sökte och wann äfwen, dock först efter ihärdiga bemödanden, den blyge unge mannens wänskap, som alltsedan fortfarit med sällsynt innerlighet. Stens föräldrar hade båda dött medan hun ännu war gosse och han befann sig så. ledes tidigt i tillfälle att sjelf bestämma sin lefnadsbana. J olikhet med så måns. ga andra rika arftagare, som under ett prålande men andefattigt garnisonslif i bufwudstaden förslösa helsa och skatter, beslöt han att, som ban sjelf uttryckte fig, blifwa bonde samt egna hela fin wert. samhet åt ffötandet af fina betydande gods, fom hittills blifwit wanwårdade eller utsugna af egennyttiga förwaltare. Detta beslut hade han äfwen satt imwmerfet med en kraft oh en menniskokärlek, fom wäckte allmän förundran, på fame ma gång den tillwann honom hans tal: rifa underhafwandes oinskränkta tillaifwenhet. Att för en så qwalificerad ung man talrika lockbeten skulle utläggas af alla familjfäder, som egde giftwuxna