Ad suckade Sten med en tillgjord hostning, ack mina damer! jag fruktar att bet onda, hwarpå er far gjorde mig uppmärksam, är obotligt. Jag känner werkligen här — od) derwid fade ban handen på hjertat Ja wift bör ni funna känna er egen mäft, fwarade den åldfta fyftern, ffrate tande, od) fattas det denna någonting, få finnes skräddare på gården. Jag miftånfer att den skada, bwars öfwer min win tyckes beklaga fig, ens daft fan botas af en fömmerffo, fade magistern, mycket deltagande. För min egen del år jag wan att beherrska mi na plågor, och will således ide nämna hwad jag lider. ugturu hjeltemodigt taladt! ropade den yngre. Men deflagligt är det emels lertid att wi ide förut kände till berrarned ömtålighet! Tänk om wi skulle blifwa orsak till ett par syndares död! Att före komma detta, såwidt möjligt är, wilja n rådfråga oss hos wår granne, doftorn derborta. (Norts.)