en silfwerkanna och i den andra en ofantlig smörgås, på hwilken han lagt en half stekt andunge. Här ingen ger men, hår äe bara korpraler. Smutta på ölet flickor! Tag er en kläm gossar, och ät fen få att ni får frafter till dans fen! Alla dagar å inte bakedagar, fom ihåg detl Deras ben började ofriwilligt röra sig och den ena efter den andra sprang mot sin tös, som han utan krus och komplimenter med ett bastant tag fattar de om lifwet. Sten oc magistern woro ide fena att följa det gifna eremplet och flodo i ögonblicket framför de glada fyft: rarna, anmälande fig fåfom derag far valjerer. Til stor förargelse för några af bygdens ungherrar, fom warit mins dre snabba i sina rörelser, kröntes der ras begäran med bifall, och då de strart derefter spelades upp på allwar, började de swänga omkring i en yrande vålfta, i hwilken ädla folkdans de landtligt uppe födda, friska oc lefnadsglada systrarna wisade fig lika outtröttliga fom någon: fin bondflickorna. En Stockholmsdame skulle owilkorligen hafwa dött på stället