Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1855, sida 2

den lekande naturen under den mildaste himmel, då de dödliga med bleknade fins der ej mäfta pryda fina finder med den purpur, fom de lysande blommor wid morgonstunden sprida. — Hwad säger jag? Will ni likna skördemännen på åf: rarne i det rika Indien, hwilka knappt i fina små glimmande jackor funna för: liknas wid de violetta silfwerax, fom skördas af deras agatliar. Nei, bort det, och wik hädan, du frefterffa, med din saft och ditt watten, wid hwars äsyn mitt inre uppröres! Hwad säger jag? jo werkligen uppröres, mina her: rar. Gutär, sup mig till. Slrattande ät det vutslustiga citatet ur Fredmans epistlar, fogade sig magi stern, föga motsträfwigt, efter patronens uppmaning, och gjorde honom genast besked i botten. RNå det förändrar saken, herr magi fter, utropade patronen och fyllde hans glas ånyo, jag flod just På wippen att om er fatta de aldra ofördelaftigafte tankar, men till all lyda rättade ni er wid kollationeringen. Se, det är få bee