Slotter-Olet. Berättelse af Brn. (Forts. fr. förg. N:o.) H vilfa droppar? store Gud! utros pade flickorna med klagande röst. Sp ni nu inte bra dumma igen? punsch fan ni wäl begripa. ÅFy! att skrämma of fil Skall då aldrig pappa fluta med fina upptåg? Jag är så altererad, att jag knapvt fan tala. Det hörs nog din papegoja! — men hwar äro dropparne fom jag begärde. Fär jag dem ej genaft, få dör jag ialla fall; ty jag är nära alldeles uppgifwen efter mitt berfulegarbete. Den yngre systern, eller den fom låig hade undertiden skyndat att fram bära en liten korg, fom hon wisligen medfört, innehållande faft, watten och äfwenledes en butelj af de få iftigt bes gärda gula dropparne. RÅ du är ändä ett wälartadt barn,