Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1855, sida 3

Ammi — — be unga männen fig till dem, och Sten märkte till fin obeffrifliga glädje att den som fatt hade följt efter honom, uns der det systern räfsat efter magistern. rArtiga kavaljerer, i fanning! ropade Stens räfserska emot honom. ID hafwa gått bafom er en hertimma utan att blifwa bewärdigade med en blick en gång. Eller kanske wi ide hafwa den äran att wara igenfända? RR, wi tänkte endast på den bimlas fon wi noss haft i löfsalen och bade ide öga för något annat omkriag of, swarade Sten, och föga kunde wi ana att wåra tankars föremål . . Aj, aj, jag börs ropade patronen och kastade fig rak ling i gräset, der han började sprattla fom en besatt. ohappa! för Guds skull, hur är det fatt? skrefo flickorna och skyndade tid honom, bleka af förskräckeise. Oroppar, droppar, era marugglor! mydet droppar af de der gula, ni wet, annars dör jag på ewiga släcken, jem: rade fig patronen. (Forisy