och en fom år der försia gängen skall tömma en sädan här wälkomstbägare, utan att få tillfälle att skolka. Jag hel: far eder säledes, mina Herrar, höfvmtfft med horndryck, för att tala med Tegs ner. DÅ båda wännerna gjorde honom bes sked, och punschen, ehuru bryggd af ett fruntimmer, befanns lika god, fom por tionen war rundligen tilltagen. Efter upprepade ansträngningar lyckades det bem ändtligen att få fe bottnen i pofar lerna, hwarefter wärden föreslog dem att följa med ut på ängarna, der flot: terfolket nu fom bäst höllo på med fitt muntra arbete. Aftonen hörjade redan nalkas och en lindrig sommarwind med förde en angenäm fwalfa efter dagens qwäfwande hetta. Under tokroliga samtal uppnåddes äns gen, der Sten oc hans wän hade till fälle fe med Hwilfen innerlig tillfreds: ställelse den gode patronen helsades af fina talrika underhafwande. Hwarå: han gick, möttes han af wänliga blickar och leenden, och han hade äfwen ett