Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1855, sida 2

flicka flögo nu med andan i halsen mot patronen, hwars händer de fattade och kysste, under oet de kastade de meft lyfts na blickar på hunden oc den lilla wag. nen. Sten oc mogistern upptogo nu har stigt fina renslar, dem de spände på sig, för att derigenom bereda rum för bars nen, hwilfa de, i trots uf fadrens Pros test, lyftade upp i den lilla wagnen, fom genast efter några uppmuntrade ord af Sten till den wälförståndige och glada Hiopos, sattes i gång med en fart fom föga eftergaf trafwaren. Se jå, skyll er nu sjelf, fedan ni gif wit dem wanan, fade patronen, firat tande, men jag will förmoda att hunden nog får betalning för sitt beswär, om jag känner ungarne rätt. Nägra ögonblick derefter framlommo de till det nätta landtliga huset, prydt af en skön weranda, omslingrad af fape rifolier. Stigen på, mina herrar, utan frus och fomplimenter! Hwaba? lajustera