Slotter-Dlet. Berättelse af Bin. (Forts. fr. förg. N:o.) Under de tunna himmelsblå koftorna, som omslöto deras fortjusande gestalter, fåg man buru barmen sakta håjdes och åter sänktes af de lätta ohörbara ande dragen, Detta war det enda teden till lif; eljest förekom det wåra håpna wan: drare, fom om dessa bida bulda mare fer hade hwilat under en förtrollaing; en sädan, fom ofta förekom ner i berät. telserna ur Tusen och en natt. Plötstigt inseende det snart fagdt hel gerånande i den ögonfägnad, hwartill de ofriwilligt öfwerlätit fig, mille wåra hjeltar, på samma gång gripna af fame ma finkänsla, draga fig tillbaka, lika dc bemärlt fom de kommit, dä till all olocka den wärda Hippos, fom ingalunda fann fig hågad att dela deras betänkligdeter, gaf till ett häftigt gläfsande. Hasigare än spännfjedern, när man