Norrländska Korrespondenten – 26 september 1855, sida 2

Efter denna klagoutgjutelse skyndade han wara Sten behjelplig wid matwas rornas behöriga inläggande, hwarwid den hederlige oc kloke Hippos, fom ins galunda blifwit lottlös under måltiden, gick helt bestedligt att sjelfmant ställa sig inom skacklorna, för hwilken oegennytti ga handling han också erhöll upprepade smekningar af sin herre, under det han selades och förspändes. Om några minuter fe wi wåra älskogsl)yuna äfwentyrare på landswägen, förts sättande sin färd mot det ljufwa men owissa målet. Som redan är nämdt, war den trakt, hwaruti de befunno fig, oändligt wacker. På ena sidan af wågen sträckte sig en lång wik af östersjön, med talrika, grönskande holmar, och på den andra utbredde sig en blomstrande äng, der täcka löfrika kullar här och der höjde sig såsom krofaner på naturens rifa gästabudsbord. Tätt framför dem ledde en stenbro öfwer en liten fors, som nära derintill afbördade sin tribut till hafwef, sedan den förut släpat wate tenhjulet till en qwarn, belägen straxt ofwanför bron. På gården utanför