örswar skola wigt lefwa i alla ryssars minne. i Öfterfjösflottan. i mJimed meddelar en skrifwelse från Danzig af den 7 dennes, hwari berättas att engelska linieskeppet Colosfus och fregatten Imperieufe, hwilka blifwit qwarlemnade wid Kronstadt, för att hafwa öga på fiendens företag, sedan ami ral Seymour dragit sig tillbaka till Se skär, och hwilka fartyg lågo på ett af stånd af wid pass 8 engelska mil från Tollbåkens fyr, hade den 2 Sept, i det ögonblick en stark tjocka skingrade fig war seblifwit helt nåra intill dem en rysk eskader, bestående af ett 90 kanoners ffruf: linieskepp, en fregatt, två ångfartyg och några kanonbåtar. De båda engelska fferpen lyfte genast ankar och gingo den fiendtliga eskadern till mötes; men denna wände till deras stora förwåning straxt om och begaf sig tillbaka till hamnen, förföljd af de engelska skeppen ända tills de kommo innanför Tollbåken och så nä ra fom de kunde utan att hinnas af landbatterierna. Det ryska linieskeppet fyntes wara alldeles nytt och för tillfället ute på en öfningsresa; då det just samma dag war söndag, hade en stor mängd år skådare samlat fig på hamnbryggorna i Kronstadt, för att betrakta skådespelet. — Hellfingfors Tidningar meddela följande korrespondens från Kaskö af den 10 Aug.: Se här ett par fmå epifor der från förra månaden. Twå MNerpesjakter hade just anländt med salt, och grannarne i närmaste sjöby warnade dem för fienden, som låg derutanföre. Men jakternas gubbar hade sig litet i näsan och swarade: wi ffa wisa dem hwems egendomen är. Komne litet närmare, fingo de sigte på fienden och ftyrda förs skräckta på land. Den ena jakten hann lossa en del af lasten, den andra intet. Gubbarne togo till fötter, med undantag af en, wid namn Jakob, fom fått sig för mycket till bästa och fatte fig ned på fin kista wid stranden. Der måste han med förtrytelse äse huru hans salttunnor, en i sender kröpo in i den engelska ångaren. Men när fienden ännu på köpet antäns de hans tömda jakt, kunde gubben ej längs re styra fin ifwer, utan kraflade till fin båt och rodde till ångaren, för att pros testera i civilisationens namn. Kommen till sidan af fartyget såg han fyra ge wärsmynningar riktas emot fig; i före skräckelsen kastade han fig raklång ned uti båten, och denna syn hade få förundere lig werkan, att han på ftunden bdlejfyiknykter. Detta lärer ha wäckt britternas medömkan, ty de upptogo honom på fars tyget och gåfwo honom ett glas grogg. Gubben Jafobfid deraf ånyo ett mårkhvär digt kurage och förklarade att han utan ons ständigheter wille hafwa sitt salt tillbaka. Tag det, swarade chefen och klappade honom på axeln. Men hwarmed taga det då jakten stod i ljus låga. Misslynt och tomhändt skickades gubben i land. Landsorts-NRyheter. Gefle d. 18 Sept. Det synes nu som