Norrländska Korrespondenten – 19 september 1855, sida 4

od) fortbärig hund, bod hwilfen finna: ren kunnat upptäacka den ädla S:t Berns bards racen. Med långt neeoagande tunga siär han fläsande lutad öfwer den unge mannen i gult, och hand ögon tyckes liksom bönfalla att Han snart måtte förs lossas nr skacklorna til en leten, liten wagr, af den mest nitida konstruktion, och på hwilken wära wandrares renslar jemte andra effekter woro omsorgsfullt sammanstuf pvade. (Fort.)