Norrländska Korrespondenten – 19 september 1855, sida 3

gjort fera olika intryck. Somliga ffrat. tade och somliga sutto allwarsamma. Nå gra fordrade widare upplysning, andra gäspade redan. Min wäninna gaf mig en temligen sträng blick, fom tillkännagaf, att hon icke widare wille weta af nägot skämt. — Jag ålägger er, herr fagoberättare, ä sällskapets wägnar, fade hon, att nu slutligen förklara er egen werkliga öfwertygelse om detta uppträde. Ödmjukt, liksom nu, bugade jag mig för dem, hwilkas uppmärksamhet jag hade tagit i anspräk, oh swarade: — GSåfom jag redan haft äran säga, det war wäggarna, fom talade — få wida det ide war champagnen. (Slut.)