Norrländska Korrespondenten – 19 september 1855, sida 3

mafligt utsträckta i skuggan af några lummiga träd. Båda woro unga, frafs tiga gestalter, klädda i lätta fommardrägter, af hwilfa den ena war gul, den andra swart. Samma olikhet fom rådde i deras kläders färg warseblef man äfwen då man närmare berraftade deras ansigten, fom wisserligen begge woro behagliga, men dock af helt skilda tycken. Den i gula drägten hade nemligen mörk hy, qwicka, lifliga, bruna ögon, och hans höga, öppna panna omgafå af ett rif. lockigt swart hår. Den i swarta drägten återigen war ljuslätt, med gula locfar, blå ögon, och hade ett mildt, ehus ru äfwenledes lifligt och gladt anfigsuts tryck. Som de nu lägo midt emot hwars andra, kunde man fwärligen få fe någon angenämare motsats, ån ben, fom frams ställdes af dessa begge unge mån. Det war fom om södern och norden sändt ut hwar fin mönsterbild, ehuru det håriwids lag endast war ett slumpens werk, ty båda woro de lika swenska, som den jord bwaruppå de hwilade. — Men det war sannt: det finnes här ännu en tredje i sällskapet, som ingalunda fär förgätas. Det war en owanligt stor, groflemmar